Ta mig tillbaks till de glada dagarna.
Kategori: Att leva med en muskelsjukdom
Nu var det ett tag sedan jag skrev om min sjukdom. Så jag tänkte ta mig tillfället att göra de.
Det har blivit mycket bättre. Jag får inte lika mycket ont som jag gjorde för ett tag sedan. Jag tror att det har mycket att göra med att jag mår bra i huvudet, för det gjorde jag inte då.
Jag äter ingen medicin längre. I början var det mest en protest för att jag var inne i en period då jag bara ville skita i allt. Sedan var det för att jag kände att jag behövde det för att jag tyckte inte att det hjälpte.
Det går faktist bra utan medicin, jag känner ingen skillnad.
Det är många som kommer och frågar hur det är just nu och när jag har berättat har dom sagt "Åh, vad bra! Vi får hoppas att det går över.". Då svarar jag nej.
Jag vet, läkarna vet att det inte är normalt. Man ska inte bara falla ihop om man gör ngt ansträngande. Om det bara går över så vinner inte jag. Då är det sjukdomen som vinner över mig. Det enda sättet för mig att vinna är att dom hittar en medicin som gör att det blir bra. Om dom nu gör det.
Just nu vill jag så gärna bara dra på mig mina fotbolls skor och spela, även fast de är för små nu för det var så länge sedan jag spelade. Men att gå ut på planen och få adrenalin kicken är så jävla underbart, jag saknar det. Den kicken får man aldrig i skytte. Det går inte ens att jämnföra.
